Magnus Eriksson bio photo

Magnus Eriksson

Internet and beyond. Pre-modern, post-human, para-academic.

Email Twitter Github Zotero

Vid ett flertal tillfällen benämns “piratrörelsen” som en teknikdeterministisk rörelse, nu senast av Anders Rydell, författare bakom “Piraterna”, i Aftonbladet.

Bakom piratrörelsens argument gömmer sig en teknisk determinism med > rötter från bland annat Marshall McLuhan och Friedrich Kittler som > beskrivit hur teknologin har en egen agenda, eller vilja om man så > vill, bortom mänsklig kontroll.

Jag håller inte med om detta i den mån det gäller mig och Piratbyrån och skulle heller inte vilja påstå att det gäller Piratpartiet och The Pirate Bay, även om de kan fälla uttalanden som tyder på det. Det handlar istället om en brist på språk för att beskriva ett nytt sätt att tänka förhållandet teknik/politik. Vad är då teknikdeterminism? Att det utifrån en viss teknisk utveckling med nödvändighet följer en given politik. En sådan position innebär “ideologins död” och även politikens död, varför hela piratrörelsen i så fall borde göra bäst i att sluta tala och bara vänta. En teknikdeterminist och IFPI har egentligen samma syn på relationen mellan människa och teknik. Både anser att tekniken går att skilja från människan, bara det att deterministen menar att vi är bundna att följa tekniken men IFPI menar att vi kan ignorera den eller omforma den. Värt att nämna är också att Kittler inte är en teknikdeterminist i vanlig mening. Se till exempel hur han diskuterar förndringarna i nedskrivningssystemet runt 1800. De är mer av pedagogisk och institutionell karaktär med nya disciplineringstekniker snarare än av teknisk natur. Att han sedan övergår mer till teknikens inneboende kraft ju närmare datoråldern vi kommer är en konsekvens av den historiska situation han undersöker, främst i form av en militärteknologisk kapprustning, snarare än en trans-historisk förutsättning. McLuhan är däremot ingen jag rusar till försvar mot i första taget. Nej, det är en annan insikt som driver i varje fall den piratrörelse som jag kan sägas tillhöra om vi nu ska tala om en sådan. Den är snarare den upp-och-nervända från teknikdeterminismen. Istället för att det på varje teknik följer en given politik är det en en typ av materialism som menar att varje politik vilar på en föreställning om en viss mediesituation. Istället för att dra till med teknikdeterminismen bör man plocka fram Latours hybrid-objekt, Delandas assemblage, eller till och med Kittler nedskrivningssystem för att förstå relationen mellan politik och teknologi. Förenklat: Vi utforskar ny politik och ny kultur som möjliggörs av ny teknik, samt den som till följd av den också omöjliggörs. Upphovsrätten som vi känner den vilar också på en viss mediesituation, bitvis tryckpressens, bitvis nya medieinnovationer som kommit under 1900-talet. Upphovsrättsindustrins affärsmodeller vilar också på en viss mediesituation, en som de med alla medel försöker behålla, även till priset av att stänga de nya möjligheterna vi vill utforska.  Alla är vi lika mycket eller lite teknikdeterminerade. “Förståelsen” som Anders Rydell skriver om handlar snarare om vilka möjligheter vi kan välja idag, vilka som har makten att göra de valen och vad priset skulle vara för att återgå till de gamla affärsmodellerna. Det är en ontologi och varje politik vilar på en sådan. Till och med stycket ovan är väl teknikdeterministiskt. Politiken vilar inte på den stabila teknologiska grunden, som om tekniken utvecklades skiljd från människan, utan de ingår i samma assemblage där de omformar varandra genom sina inbördes relationer. Verkligheten är på samma gång tekniskt, socialt och diskursivt determinerad. Den mer intressanta frågan kanske snarare handlar om vilken typ av determinism man avser. Om det är en linjär kedjereaktion med ett givet slutmål eller en komplex situation som inte går att förutspå men heller inte ignorera och ta sig utanför. Anyway, det händer mycket spännande inom filosofin på detta område just nu och det är otroligt viktigt. I en snabbt föränderlig och omtumlande omvärld med poliliska frågor som innefattar teknisk eller vetenskaplig komplexitet fös ofta den politiska debatten på den här grundnivån. Vilka objekt befolkas vår omvärld av egentligen, vad är deras relationer? Det gäller både för fildelnings- och klimatdebatten. Ontopolitik. Visst är det alldeles för enkelt och förminskande att tala om teknikdeterminism när tekniken består av protokoll som sammanlänkar miljoners miljoner människor och maskiner. När teknik är spridd och kopierad är den ockå social. Det handlar inte om en uppfinning som sitter i ett laboratorium med en vilja att spridas. Vi skapar och omskapar tekniken varje dag! Är det teknikdeterminism att mena att industrialiseringen helt förändrade villkoren för det mänskliga samlivet? Nej. Är det teknikdeterminism att mena att industrialiseringen med nödvändighet ledde till den politiska situation den gav upphov till och att det inte fanns andra möjliga vägar? Ja. I den levande döda fildelningsdebatten i svensk media har vi dock inte kommit så långt att vi diskuterar industrialismens olika möjliga vägar utan om den runt om oss fullt ångande produktionen kommer att förändra något eller om allt kommer att bli som vanligt. Anders kommer med en viktig poäng i slutet av sin artikel:

För en viktig poäng i hela fildelningsdiskussionen är att > piratrörelsens kamp under 2000-talet inte har handlat om att > tillskansa sig rätten att fildela utan att behålla den. För många inom > piratrörelsen har fildelning varit något som pågått från åttiotalets > copypartys till BBS:erna och vidare till internet och > fildelningsnätverken.

Vi står ju inte inför vägskälet “fildelning eller ej”. Den är redan här, filerna är redan nedladdade, relationen till kultur, information och omvärld är redan förändrade. Vilka nya relationer, verktyg, objekt, sammansättningar och kanaler detta skapar är vad politiken kring fildelning kommer att handla om.


comments powered by Disqus