Bandet

Expressen hade en dålig krönika idag av en känd författare som handlade om ett band som enligt artikelförfattaren drabbades hårt av fildelning och ville ha IPRED-lagen.

Jag ska hålla mig från att kommentera lösningsförslagen eller klagosången över tillståndet hos skivbutiker och musikbevakning i traditionell media. Ej heller att IPRED-lagen skulle lösa allt detta. Däremot kunde jag inte hålla mig från att rita upp situationen på min whiteboard och kommentera den. whitebandHär ser vi tydligt vad som sker:

Sett så här ter sig bandets strategi - att straffa ut den stora gruppen och hoppas på att de ska bli så skraja att de köper bandets skiva - tämligen absurd. Vad bandet vet är att de har en grupp som är 300 gånger så stor som antalet skivförsäljningar och de vet att de i varje fall har något slags intresse för gruppen eftersom de har fildelat, men mer vet de inte. Bandet kommunicerar också enbart med dem via tidningar, där det inte skrivs något och tv, där de har uppträtt en gång. Utöver detta vet de inget som gruppen som är 300 gånger större än den skivköpande gruppen och som har visat intresse för bandet. Första steget blir då att ta reda på mer om den stora gruppen. Direktkommunikation är inga problem med dagens kommunikationsteknologi. Låt oss ta en hypotetisk situation där bandet faktiskt skulle kunna kommunicera med hela gruppen. Vad skulle de säga? Min gissning är följande:

Så, bandet, vad ska ni med IPRED till egentligen?

— March 22, 2009

blog comments powered by Disqus