blay

Publicerar här en kommentar jag gjorde på bloggen kulturekonomi där ett inlägg som börjar med Unni Drougges bok på Pirate Bay landar i författares inkomstkällor i framtiden när “e-böcker” kopieras digitalt

Som ofta tenderar den här diskussionen att hamna i svårigheten att hitta nya affärsmodeller när den gamla vanliga kulturproduktionen nu ska distribueras digitalt. Men som jag även skrev i samband med debatten på SU så måste man ta ett ännu radikalare perspektiv och inte separera miljön där kulturen skapas från där den distribueras. Det går inte att simulera en analog bokmarknad på internet. Det är detta e-prefix som spökar som vanligt, med andra ord…

Det är i alla fall uppenbart att fildelningsdiskussionen på allvar har nått bokbranschen – och det är uppenbart i ljuset av utvecklingen med läsplattor och mobiler med större skärmar: det är här nästa upphovsrättsfajt kommer stå.

Så avslutas inlägget och konstaterar mycket riktigt att en diskussion av författares levnadsvillkor i en litterär värld som genomsyras av det digitala inte kan undgå att även diskutera kulturpolitiken kring litteratur.

//

Ja, kring bokbranschen kommer en kraftig upphovsrättsstrid stå! Text har den störst ratio mellan kopieringshastighet och läshastighet. En bok kopieras på en bråkdel av en sekund, läses på en vecka eller en månad. Jämför film där kopieringen ofta tar längre tid är vad det tar att “läsa” filmen i fråga. Det innebär också att ett upprätthållande av upphovsrättslagen kring digital text skulle kräva ännu mer långtgående åtgärder än den för andra uttryck.

Gränserna för en digital “bok” är också ännu mer flyktigare än t.ex. en digital film. Den omgärdas av en stor mängd annan textproduktion som inte låser in sig i särskilda filer som skulle ge dem en speciell status som handelsvara. Närheten till datorns eget språk, koden, är mer påtaglig. Det är enklare att göra text i andra format, exempelvis bilder. Bokbranschen flyr därför bort från den universella beräkningsmaskinen till mer låsta plattformar och låsta format som läsplattor och dylikt.

En del av litteraturvärlden som har valt en annan väg än att försöka simulera böcker digitalt är poesin där vi har sett framväxten av välbesökta dikt-communities [Vilket är det som gäller nu för tiden?] där unga (främst tjejer) för stor publik publicerar dikter, kommenterar varandras texter och bildar miljöer där skapande och läsande blir en del av samma gemensamma utvecklingsprocess.

Problem nummer ett är att se internet som bara en ny distributionskanal för samma litterära produktion. Kultur från och med nu växer inte fram på en plats och sedan distribueras på nätet utan växer fram i miljöer som på ett eller annat sätt redan genomsyras av nätet.

//

Inom film finns det en enorm avgrund mellan den institutionaliserade filmproduktionen och alla nya filmuttryck som sker på nätet idag. De erkänns knappt vara del av samma uttrycksform. Inom musik är de istället helt sammanflätade. Frågan är om även litteraturen kommer se en avgrund mellan en toppstyrd “e-boksbransch” och en mängd spännande textexperiment som sker utanför denna struktur.

No related posts.