Jag bjöd in monki till min fb-note om kartningsverktyget och kunde på så vis tjuvkoppla förbi fb-murarna (länka!) via monkis kött, till ett mer öppet fora, dvs denna blogg. På köpet fick jag och vi alla en drös kloka monki-funderingar. Ja, jag hade egentligen inte en baktanke om att tjuvkoppla mig till något öppnare (så omständlig är inte ens jag) utan snarare att koppla på monkis distribuerade hjärna på min, kring idéerna i den där fb-noten. Enorm payback, hursomhelst!

Personligt id är framförallt intressant betraktat som länk (!). Personen/köttklumpen är ju länken mellan kartan och världen utanför den. Det vi kallar för gränssnitt är alltså en länk, eller snarare materien i en länk. Användaren kan betraktas och behandlas som just precis en länk på precis samma sätt som en kategori, en tag, kan ses på det sättet - något som kopplar samman, snarare än något som omfattar (=container) ett antal element eller subkategorier. Person är användbart framförallt när man söker olika vägar genom kartan, genom att highlighta eller lyfta fram vissa vägar.

Marcus: “person - för användbarheten - ska kunna vara en dimension som kan determinera kartans utseende och navigationsmöjligheter i olika grad beroende på syftet”

Jag undrar om inte Nietzsche kan vara en hjälp här: Var och en av oss är republiker av tusentals själar. Våra själar är inte alltid kopplade till kött, de kan kopplas till texter som författare eller referens, till politiska handlingar som aktivist eller motpart.

Många av ens själar delar ett personnamn och ses som våra egna själar. Andra är mer distribuerade och betecknas med vi, kluster eller medlemskap i organisation, community.

Om vi då främst behöver länkar mellan handlingar/aktioner och till samhällen (kluster, communities, grupper), då kan personnamn användas som en tredje form av länk till den republik av själar vi kallar person (vän, medaktivist).

Därför föreslår jag att din, Marcus, geniala länkkarta inte bygger på personnamn utan handlingar och samhällen (kluster), men att personnamn finns med för att bygga sina egna speciella effekter av vänskap, intresse, kontinuerliga dialoger.

Mitt politiska fokus är byggandet av samhällen, vilka jag förstår som kluster av handlingar kring någon form av torg (forum). (Nationalstater är aldrig samhällen). Handlingar och personer kan komma och gå, och kretsa kring “torgen”. Men jag ser politik som förändring av samhällen (alla är vi med i mängder av samhällen).

Politisk förändring genom politisk individualism där individens handlingar, entreprenörskap, genialitet skulle skapa förändring; eller att individens renlevnad, medvetenhet och duktighet skulle skapa förändring; ser jag som politiska återvändsgränder.

Jag undrar om inte ert klustertänkande på internet gör det möjligt att få internet att fungera mer med öppna samhällen. Då bryter vi med slutna internetsamhällen som facebook. Och vi bryter med ett individualistiskt kreativt (entreprenörs)tänk som främst bygger produktiva aristokratier där man måste hävda sig än öppna välkomnande samhällen.

Marginalia, a wonderful word, applicable in flows of text that resemble pages, is what Emily’s blogging software calls “aside commentary”.

Marginalia in full bloom can be seen at her gaming blog.